.

Så var trettio dagar till ända. Nudelmånaden är över och jag har firat med pasta och sojakorv. Så fruktansvärt fredagsglamouröst. Senast i dag fick jag frågan hur det kändes att det äntligen var över. Är jag glad nu när jag slipper nudlarna? Faktum är att jag nog kommer att sakna dem en smula. Sakna att alltid veta att middagen bara är tre minuter bort när jag kommer hem trött med blodsockersvaga ben. Sakna att få mörk choklad skickad till mig från en orolig mamma. Sakna att bli bjuden på pannkakor med ursäkten att jag ju får nudelsoppa till förrätt.

Totalsumman för frukostmat och nudlar under en månad landar på 637,55 kr. Vansinnigt billigt kan tyckas, det har jag mina generösa vänner att tacka för. Nudelprojektet är över och jag vill tacka för mig men också tacka alla er som har läst, skrivit fina kommentarer, peppat och föreslagit rätter jag kan laga.

Det tar dock inte riktigt slut här. Jag har ett annat litet projekt som förhoppningsvis startar snart. Hur och när meddelar jag här. Jag hoppas att ni vill följa med mig dit det bär, även om det bär någon helt annanstans.

Dag tjugonio och dag trettio

Ibland har man dagar som är så inspirerande att man inte vet vart man ska ta vägen. Eftermiddagar då man går runt i ett konstant lyckorus, ungefär som när man är kär. Och så finns det kvällar då man ska arbeta med hemliga projekt tillsammans med en särdeles fin vän och hon sms:ar och frågar om man vågar sig ut till den farliga ön. Sedan bjuder hon på kanske de godaste nudelrester man har ätit på länge med svamp, soltorkade tomater och halloumi för att hon oroar sig för att man ska få näringsbrist. Sedan flödar idéerna och man har tokroligt och när man knappt kan andas för att det är så kallt på väg hem tänker man att framtiden nog inte är så farlig ändå.

Dag tjugosju och tjugoåtta

Många luncher den här månaden (i synnerhet skolluncher) har sett ut som ovan och det är nog såväl ni som jag lite trötta på. I helgen var jag så sugen på tìramìsu att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Substituten blev min dagliga Chisan samt linfröolja. Jag vet inte hur andra nejfiskare upplever det men det är en stor uppoffring att dricka olja. Vämjelsen som väller upp inombords en tidig novembermorgon vid diskbänken är inte att förakta. Idag tog jag två teskedar bara för att jäklas med mig själv. Är det någon gång man ska härdas så är det under de sista dagarna av något.



Med en avocadodonation och en hybrid av olika läsartips svängde jag ihop ovanstående delikatess: nudlar med torkad sojafärs och avocado. Jag hade turen att fynda sex paket nudlar för tjugo kronor på Coop vid Wieselgrensplatsen häromdagen. Sicket klipp! De visade sig hålla förhållandevis hög kvalitet, åtminstone om man ser till kryddpåsarna. Annars är Coop-nudlarna något av lyxnudlar med sina sex kronor stycket. Jag vågade mig till och med på att köpa de med svampsmak, och får lov att säga att syntetsvampen gifte sig ovanligt väl med sojafärsen. Att jag sedan försökte trösta mig med lite örtsalt på avocadon är ett snedsteg jag sent ska glömma.

Dag tjugofem och tjugosex

Torsdag och fredag var dåliga dagar rent matmässigt. Förutom ett väldigt gott hopkok så blev det nudlar som de är mest i mitt sällskap, med en liten pöl av hett vatten längst ner i skålen och massor av krydda ovanpå. Förutom panikartat slutspurtsplugg bjöd torsdagen på regnpromenad och första avsnittet av zombieserien The Walking Dead. Jag var fast efter några få minuter.

Fredagen började alldeles för tidigt för min smak med ekonomitenta. En labil miniräknare och en stor caffè latte senare var den äntligen klar, och jag passade på att hålla A sällskap i väntan på att min vän D skulle anlända till stan.

Efter en nudelmåltid (nåväl, D slapp faktiskt) mötte vi upp några till på Red Lion för eftertentaöl. Eftersom nudelkosten har sänkt toleransen tog jag det extra lugnt och kvällen avslutades sedvanligt med att en obehaglig man kom fram och pratade med oss. Vad är det för fel på folk?

Nu planerar jag som bäst för hur jag ska fira när nudelprojektet väl är slut. En fantastiskt dekadent måltid med många rätter är nog målet. Jag tror att jag har spikat desserten men de andra rätterna känns desto klurigare. Vad har ni för lyxiga och goda vegetariska förslag?

Dag tjugotre och tjugofyra

De två senaste dagarna har inte varit särskilt händelserika. Späckade av ekonomitentaplugg och hushållssysslor är det inget jag tänker strössla era arma hjärnor med. I stället får ni se vilka goda och enkla rätter som har agerat bukfylla: det sista av de trista näringsrika nudlarna tillsammans med röd paprika och kikärtor och soja. Och obscena mängder av den underbara gnisslande halloumin.



Sist ut var glasnudlarna med en quorngryta fullproppad med godsaker som njurbönor, majs, färsk röd chili och polska champinjoner.

Imorgon efter lunch är ekonomitentan äntligen över. Önska mig lycka till.

Dag tjugoett och tjugotvå

Under söndagen imponerade jag stort på mig själv när jag och J lyckades räkna ett helt gäng uppgifter inför ekonomitentan på fredag. Vi jäste där vi satt i hennes kök och drack kaffe medan vi funderade på täckningsbidrag och diverse kalkyler och insåg att vi är rätt bra ändå. Som så ofta urartade det hela med märkliga youtubeklipp men vi höll oss tills vi var klara med viktigheterna, vilket ändå är bra.

Igår efter förmiddagens sista ekonomilektion och lite kalkylerande kände jag mig särskilt inspirerad och beordrade att jag och H skulle laga mina efterlängtade nudelcrêpes. Vis av tidigare misstag (exempelvis nudellasagnen) bestämde jag mig för att inte ha alltför höga förväntningar. Det verkar vara nyckeln till att lyckas med det här projektet.

Jag gjorde pannkakor enligt måtten 2,5 dl vetemjöl, en nypa salt, 3 ägg, 6 dl mjölk och lite smält smör och gräddade dem som vanligt. Under tiden kokade jag nudlarna. Fyllningen fick bli nudlar, kidneybönor, majs och lite kvarbliven röd pesto. Sedan var det skjuts in i ugnen, där de glimmade likt spjuveraktiga kopulerande sälar.



Är du som jag otålig och hungrig så väntar du bara några minuter och sedan är de färdiga att avnjutas!



Kvällen avslutades med den eminenta zombiefilmen Fido. Perfekt måndag.

Dag tjugo

Igår vaknade jag upp på Hotell A&J och serverades amerikanska pannkakor med smör och äkta lönnsirap till frukost innan det bar iväg till metropolen Kungälv. Där skulle det fixas och trixas inför ett hemligt projekt som lilla A ska vara med i. Jag, Joakim och stora A hjälpte till så gott det gick, och emellanåt var jag och Joakim så ofantligt trötta att allt vi orkade var att halvsova i soffan. Resultatet blev fantastiskt fint, så det är synd att jag inte kan säga mer än så. Inte kan jag visa bilder på den delikata nudelwoken lilla A bjöd på heller, de är nämligen fast i en kamera någonstans på Hisingen. På kvällen var jag så obeskrivligt trött att allt jag kunde tänka på var sömn. Hade jag vetat att nudelprojektet skulle förvandla mig till en tillfällig tant hade jag nog aldrig gett mig in på det hela. Idag är jag i stället pigg som ett olydigt barn. Fortsätter det så här så byter jag nog inte bort min äckliga örtdekokt för alla kanelbullar i världen.

Dag sjutton, arton och nitton

De senaste dagarna har bestått av högt och lågt i matväg. Mest medellågt får väl sägas. Jag testade nudlar med stekt ägg som några läsare tipsade om, vilket säkert hade varit en delikatess om jag inte hade fått för mig att piffa upp det hela med lite sweet chili-sås. Lärdomen jag drog av detta var att sweet chili inte passar till allt.

Däremellan har jag ångestat över alla ekonomirelaterade saker jag måste lära mig till tentan på fredag, nojat över min trötthet och provat Chisan. Jag som trodde att Kan Jang var det absoluta bottennappet kunde inte ha mer fel, Chisan är kanske det vidrigaste jag någonsin har provat. Som en blandning mellan Fernet och Jägermeister ungefär, med inslag av träsk.

Jag har även förberett mig mentalt för den svåraste biten av nudelmånaden: Slutspurtens elva dagar. Nu har jag nämligen inte mycket till tillbehör kvar i frys och skafferi. Därför fick fredagslunchens nudelsoppa sällskap av chili- och kimchikryddan som halvt om halvt tog kål på mig förra veckan. Utspädd i en nudelsoppa fungerade den dock utmärkt.

Ohygglig tomatbaserad styggelse, även kallad nudellasagne

Lasagnen var oroväckande enkel att tillaga och jag avråder vänligt men bestämt alla försök att efterlikna den ohyggliga nudellasagnen, men någon frågade efter receptet och så här gjorde jag:

1. Ugnen på, kanske 225 grader ungefär. Sedan kokade jag tomatsås på billigaste tomattetran någonsin. Russo heter den och kostar 3,95 kr, hittas bland annat på Willys och Hemköp. Sedan åkte diverse godsaker i: Salt, peppar, chiliflingor, en gnutta socker och lite balsamvinäger.
Under tiden tinade jag ett gäng gröna ärtor och broccolibuketter som låg bortglömda i frysen.

2. Först lade jag grönsakerna i en oljad gratängform, hällde över lite tomatsås, lade en nudelportion ovanpå och täckte sedan allt med resten av tomatsåsen. Slutligen rev jag över lite grevéost.

Det må se ganska gott ut, men något gick fel. Kanske var det de billiga krossade tomaterna, kanske de näringsrika nudlarna. Lagas på egen risk, gärna med ett visst mått av desperation i botten.

Dag sexton

Igår var jag sjuk. Tidsförvirrad och med en huvudvärk som inte ska nämnas vid namn retirerade jag till sängen med te och Supernatural som enda sällskap i stort sett hela dagen. Däremellan hann jag tillreda ovanstående mästerverk (med avsiktlig fokus på det godaste på tallriken).

Jag var också så illa tvungen att införskaffa någon form av uppiggande tillskott. Det fick bli en mörk och mystisk flaska märkt "Chisan". Nudeldieten har tömt mina energiförråd och för att kunna hålla ut (det är ju inte ens två veckor kvar!) var jag tvungen att göra en hälsoinsats. Vi vill väl inte att jag ska få skörbjugg och allehanda styggelser för nudlarnas skull?