.

Så var trettio dagar till ända. Nudelmånaden är över och jag har firat med pasta och sojakorv. Så fruktansvärt fredagsglamouröst. Senast i dag fick jag frågan hur det kändes att det äntligen var över. Är jag glad nu när jag slipper nudlarna? Faktum är att jag nog kommer att sakna dem en smula. Sakna att alltid veta att middagen bara är tre minuter bort när jag kommer hem trött med blodsockersvaga ben. Sakna att få mörk choklad skickad till mig från en orolig mamma. Sakna att bli bjuden på pannkakor med ursäkten att jag ju får nudelsoppa till förrätt.

Totalsumman för frukostmat och nudlar under en månad landar på 637,55 kr. Vansinnigt billigt kan tyckas, det har jag mina generösa vänner att tacka för. Nudelprojektet är över och jag vill tacka för mig men också tacka alla er som har läst, skrivit fina kommentarer, peppat och föreslagit rätter jag kan laga.

Det tar dock inte riktigt slut här. Jag har ett annat litet projekt som förhoppningsvis startar snart. Hur och när meddelar jag här. Jag hoppas att ni vill följa med mig dit det bär, även om det bär någon helt annanstans.

Dag tjugonio och dag trettio

Ibland har man dagar som är så inspirerande att man inte vet vart man ska ta vägen. Eftermiddagar då man går runt i ett konstant lyckorus, ungefär som när man är kär. Och så finns det kvällar då man ska arbeta med hemliga projekt tillsammans med en särdeles fin vän och hon sms:ar och frågar om man vågar sig ut till den farliga ön. Sedan bjuder hon på kanske de godaste nudelrester man har ätit på länge med svamp, soltorkade tomater och halloumi för att hon oroar sig för att man ska få näringsbrist. Sedan flödar idéerna och man har tokroligt och när man knappt kan andas för att det är så kallt på väg hem tänker man att framtiden nog inte är så farlig ändå.

Dag tjugosju och tjugoåtta

Många luncher den här månaden (i synnerhet skolluncher) har sett ut som ovan och det är nog såväl ni som jag lite trötta på. I helgen var jag så sugen på tìramìsu att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Substituten blev min dagliga Chisan samt linfröolja. Jag vet inte hur andra nejfiskare upplever det men det är en stor uppoffring att dricka olja. Vämjelsen som väller upp inombords en tidig novembermorgon vid diskbänken är inte att förakta. Idag tog jag två teskedar bara för att jäklas med mig själv. Är det någon gång man ska härdas så är det under de sista dagarna av något.



Med en avocadodonation och en hybrid av olika läsartips svängde jag ihop ovanstående delikatess: nudlar med torkad sojafärs och avocado. Jag hade turen att fynda sex paket nudlar för tjugo kronor på Coop vid Wieselgrensplatsen häromdagen. Sicket klipp! De visade sig hålla förhållandevis hög kvalitet, åtminstone om man ser till kryddpåsarna. Annars är Coop-nudlarna något av lyxnudlar med sina sex kronor stycket. Jag vågade mig till och med på att köpa de med svampsmak, och får lov att säga att syntetsvampen gifte sig ovanligt väl med sojafärsen. Att jag sedan försökte trösta mig med lite örtsalt på avocadon är ett snedsteg jag sent ska glömma.