Dag tjugosju och tjugoåtta

Många luncher den här månaden (i synnerhet skolluncher) har sett ut som ovan och det är nog såväl ni som jag lite trötta på. I helgen var jag så sugen på tìramìsu att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Substituten blev min dagliga Chisan samt linfröolja. Jag vet inte hur andra nejfiskare upplever det men det är en stor uppoffring att dricka olja. Vämjelsen som väller upp inombords en tidig novembermorgon vid diskbänken är inte att förakta. Idag tog jag två teskedar bara för att jäklas med mig själv. Är det någon gång man ska härdas så är det under de sista dagarna av något.



Med en avocadodonation och en hybrid av olika läsartips svängde jag ihop ovanstående delikatess: nudlar med torkad sojafärs och avocado. Jag hade turen att fynda sex paket nudlar för tjugo kronor på Coop vid Wieselgrensplatsen häromdagen. Sicket klipp! De visade sig hålla förhållandevis hög kvalitet, åtminstone om man ser till kryddpåsarna. Annars är Coop-nudlarna något av lyxnudlar med sina sex kronor stycket. Jag vågade mig till och med på att köpa de med svampsmak, och får lov att säga att syntetsvampen gifte sig ovanligt väl med sojafärsen. Att jag sedan försökte trösta mig med lite örtsalt på avocadon är ett snedsteg jag sent ska glömma.