Dag tjugofem och tjugosex

Torsdag och fredag var dåliga dagar rent matmässigt. Förutom ett väldigt gott hopkok så blev det nudlar som de är mest i mitt sällskap, med en liten pöl av hett vatten längst ner i skålen och massor av krydda ovanpå. Förutom panikartat slutspurtsplugg bjöd torsdagen på regnpromenad och första avsnittet av zombieserien The Walking Dead. Jag var fast efter några få minuter.

Fredagen började alldeles för tidigt för min smak med ekonomitenta. En labil miniräknare och en stor caffè latte senare var den äntligen klar, och jag passade på att hålla A sällskap i väntan på att min vän D skulle anlända till stan.

Efter en nudelmåltid (nåväl, D slapp faktiskt) mötte vi upp några till på Red Lion för eftertentaöl. Eftersom nudelkosten har sänkt toleransen tog jag det extra lugnt och kvällen avslutades sedvanligt med att en obehaglig man kom fram och pratade med oss. Vad är det för fel på folk?

Nu planerar jag som bäst för hur jag ska fira när nudelprojektet väl är slut. En fantastiskt dekadent måltid med många rätter är nog målet. Jag tror att jag har spikat desserten men de andra rätterna känns desto klurigare. Vad har ni för lyxiga och goda vegetariska förslag?

Dag tjugotre och tjugofyra

De två senaste dagarna har inte varit särskilt händelserika. Späckade av ekonomitentaplugg och hushållssysslor är det inget jag tänker strössla era arma hjärnor med. I stället får ni se vilka goda och enkla rätter som har agerat bukfylla: det sista av de trista näringsrika nudlarna tillsammans med röd paprika och kikärtor och soja. Och obscena mängder av den underbara gnisslande halloumin.



Sist ut var glasnudlarna med en quorngryta fullproppad med godsaker som njurbönor, majs, färsk röd chili och polska champinjoner.

Imorgon efter lunch är ekonomitentan äntligen över. Önska mig lycka till.

Dag tjugoett och tjugotvå

Under söndagen imponerade jag stort på mig själv när jag och J lyckades räkna ett helt gäng uppgifter inför ekonomitentan på fredag. Vi jäste där vi satt i hennes kök och drack kaffe medan vi funderade på täckningsbidrag och diverse kalkyler och insåg att vi är rätt bra ändå. Som så ofta urartade det hela med märkliga youtubeklipp men vi höll oss tills vi var klara med viktigheterna, vilket ändå är bra.

Igår efter förmiddagens sista ekonomilektion och lite kalkylerande kände jag mig särskilt inspirerad och beordrade att jag och H skulle laga mina efterlängtade nudelcrêpes. Vis av tidigare misstag (exempelvis nudellasagnen) bestämde jag mig för att inte ha alltför höga förväntningar. Det verkar vara nyckeln till att lyckas med det här projektet.

Jag gjorde pannkakor enligt måtten 2,5 dl vetemjöl, en nypa salt, 3 ägg, 6 dl mjölk och lite smält smör och gräddade dem som vanligt. Under tiden kokade jag nudlarna. Fyllningen fick bli nudlar, kidneybönor, majs och lite kvarbliven röd pesto. Sedan var det skjuts in i ugnen, där de glimmade likt spjuveraktiga kopulerande sälar.



Är du som jag otålig och hungrig så väntar du bara några minuter och sedan är de färdiga att avnjutas!



Kvällen avslutades med den eminenta zombiefilmen Fido. Perfekt måndag.

Dag tjugo

Igår vaknade jag upp på Hotell A&J och serverades amerikanska pannkakor med smör och äkta lönnsirap till frukost innan det bar iväg till metropolen Kungälv. Där skulle det fixas och trixas inför ett hemligt projekt som lilla A ska vara med i. Jag, Joakim och stora A hjälpte till så gott det gick, och emellanåt var jag och Joakim så ofantligt trötta att allt vi orkade var att halvsova i soffan. Resultatet blev fantastiskt fint, så det är synd att jag inte kan säga mer än så. Inte kan jag visa bilder på den delikata nudelwoken lilla A bjöd på heller, de är nämligen fast i en kamera någonstans på Hisingen. På kvällen var jag så obeskrivligt trött att allt jag kunde tänka på var sömn. Hade jag vetat att nudelprojektet skulle förvandla mig till en tillfällig tant hade jag nog aldrig gett mig in på det hela. Idag är jag i stället pigg som ett olydigt barn. Fortsätter det så här så byter jag nog inte bort min äckliga örtdekokt för alla kanelbullar i världen.

Dag sjutton, arton och nitton

De senaste dagarna har bestått av högt och lågt i matväg. Mest medellågt får väl sägas. Jag testade nudlar med stekt ägg som några läsare tipsade om, vilket säkert hade varit en delikatess om jag inte hade fått för mig att piffa upp det hela med lite sweet chili-sås. Lärdomen jag drog av detta var att sweet chili inte passar till allt.

Däremellan har jag ångestat över alla ekonomirelaterade saker jag måste lära mig till tentan på fredag, nojat över min trötthet och provat Chisan. Jag som trodde att Kan Jang var det absoluta bottennappet kunde inte ha mer fel, Chisan är kanske det vidrigaste jag någonsin har provat. Som en blandning mellan Fernet och Jägermeister ungefär, med inslag av träsk.

Jag har även förberett mig mentalt för den svåraste biten av nudelmånaden: Slutspurtens elva dagar. Nu har jag nämligen inte mycket till tillbehör kvar i frys och skafferi. Därför fick fredagslunchens nudelsoppa sällskap av chili- och kimchikryddan som halvt om halvt tog kål på mig förra veckan. Utspädd i en nudelsoppa fungerade den dock utmärkt.

Ohygglig tomatbaserad styggelse, även kallad nudellasagne

Lasagnen var oroväckande enkel att tillaga och jag avråder vänligt men bestämt alla försök att efterlikna den ohyggliga nudellasagnen, men någon frågade efter receptet och så här gjorde jag:

1. Ugnen på, kanske 225 grader ungefär. Sedan kokade jag tomatsås på billigaste tomattetran någonsin. Russo heter den och kostar 3,95 kr, hittas bland annat på Willys och Hemköp. Sedan åkte diverse godsaker i: Salt, peppar, chiliflingor, en gnutta socker och lite balsamvinäger.
Under tiden tinade jag ett gäng gröna ärtor och broccolibuketter som låg bortglömda i frysen.

2. Först lade jag grönsakerna i en oljad gratängform, hällde över lite tomatsås, lade en nudelportion ovanpå och täckte sedan allt med resten av tomatsåsen. Slutligen rev jag över lite grevéost.

Det må se ganska gott ut, men något gick fel. Kanske var det de billiga krossade tomaterna, kanske de näringsrika nudlarna. Lagas på egen risk, gärna med ett visst mått av desperation i botten.

Dag sexton

Igår var jag sjuk. Tidsförvirrad och med en huvudvärk som inte ska nämnas vid namn retirerade jag till sängen med te och Supernatural som enda sällskap i stort sett hela dagen. Däremellan hann jag tillreda ovanstående mästerverk (med avsiktlig fokus på det godaste på tallriken).

Jag var också så illa tvungen att införskaffa någon form av uppiggande tillskott. Det fick bli en mörk och mystisk flaska märkt "Chisan". Nudeldieten har tömt mina energiförråd och för att kunna hålla ut (det är ju inte ens två veckor kvar!) var jag tvungen att göra en hälsoinsats. Vi vill väl inte att jag ska få skörbjugg och allehanda styggelser för nudlarnas skull?

Dag femton

Igår vaknade jag upp hos A alldeles för sent. Visserligen var det en ledig dag, men det kändes ändå som om man borde få något gjort. Kanske bara därför. Jag vaknade dock med huvudvärken från helvetet och den vägrade släppa taget om mig vad jag än gjorde (tre ipren). Därför orkade jag inte svänga ihop några nudelusiska kulinariska läckerheter, utan det blev den simpla rätten som porträtteras här ovan. Kvällen slutade med jordgubbspaj, prat om alla ens stilar genom åren (ljuva nittiotal!) och en vän som lovade att sluta med en ful ovana och i utbyte få fira med Törley. Klarar du det?

Dag tretton och fjorton

Lördagen började med en högst oförtjänt bakfylla. Egentligen ifrågasätter jag starkt om man är värd att bli bakfull av två öl, men tydligen var jag det. Den där brunchen som A hade erbjudit blev följaktligen inte klockan elva, snarare närmare tolv. K anslöt efter ett tag och sedan ville det sig inte bättre än att jag promenerade med henne hem genom ett skymningsvackert Göteborg med pastellhimlar. Tyvärr var jag inte listig nog att ta med kameran, så inte kunde jag föreviga middagen hon bjöd på heller, men ni kan ju försöka föreställa er läckra nudlar tillsammans med halloumi och en krispig sallad och kopiösa mängder kakor till efterrätt.

Söndagen blev nästan lika slapp den. Huvudvärken från helvetet vägrade släppa taget och jag gjorde precis som jag har gjort konstant under de här två veckorna: Jag skyllde på nudlarna. Inte blev det bättre av att jag provade Yum yum-nudlarna med chili- och kimchismak. Jag grät nästan när jag åt dem, så starkt var det. Det förhindrade dock inte att jag av ekonomiska skäl sparade den kvarvarande kryddan. Kanske kan man mildra det starka med lite ketchup?

Lite stolt blev jag när jag tog tag i mig själv så pass mycket att jag kom iväg på ett yogapass, mitt allra första sedan jag vrickade foten för ett tag sedan. Under avslappningen hörde jag en liten diskret snarkning som störde mig i mitt djupt meditativa tillstånd. Först skakade jag lite på huvudet åt det ofrivilligt komiska i att somna under ett träningspass. Sedan insåg jag att snarkningen ju kom från mig. Något tillplattad cyklade jag hem med skammen väl undangömd i träningspåsen.

Dag tolv

Igår fick jag äntligen prova superhjältenudlarna. Jag har ju suttit och ruvat på dem nästan en hel vecka i väntan på en extra speciell dag att prova dem på. Tillbehöret blev den allra sista curryn, så nu är man äntligen av med den. Det är som om allt smakar lite sämre på grund av nudlarna som alltid måste vara med på ett hörn.

Till middag lagade jag äntligen den efterlängtade nudellasagnen som många vänner har tjatat om att jag måste göra. För att muntra upp det hela slängde jag i lite broccolibuketter, en ensam stackars auberginebit och en hel 500 grams tomattetra. Slutligen strösslade jag över en handfull ost i hopp om en delikat måltid.

En lång väntan senare tog jag förväntansfullt ut gratängformen ur ugnen. Redan efter första tuggan anade jag oråd, men det var först efter andra tuggan som jag bestämt lade ned gaffeln och retirerade till fil och rostmackor. Jag råder er att inte prova.

På kvällen mötte jag upp K för en Kellys-öl och senare gästande Cosy Den på Henriksberg. Egentligen skulle min rutiga kjol (som är själva essensen av kortkort) ha haft premiär just denna kväll, men något har hänt sen sist. Nudlarna tycks ha lagt sig tillrätta på såväl mage som rumpa och ben, och hur jag än försökte kunde jag inte få det tajta lilla tygstycket att sitta snyggt på plats. Än så länge har jag ju bara genomlevt halva nudelmånaden, men börjar i mitt stilla sinne undra hur jag kommer att se ut när månaden är till ända.

Dag elva

Sorgligt (pinsamt?) nog minns jag faktiskt inte exakt vad jag gjorde i torsdags. Hade jag inte alzheimer-light redan innan så har den sannerligen slagit till på senare tid. Som vanligt väljer jag att skylla allt på nudlarna, det är så tacksamt.
På eftermiddagen hamnade jag hos A där jag bjöds på middag: Pannkaka! Men givetvis åt vi nudelsoppa innan, så det tycker jag att jag var värd.




Givetvis kunde vi inte låta bli att leka med maten.

Kvällen avslutades med en avskedsfika som inte blev en avskedsfika och magkrampsskratt åt tokiga hemsidor.

Dag tio

Ni minns kanske att jag inhandlade en vegetarisk mix på Hung fat? I onsdags kväll var det dags att prova den, och eftersom jag inte vågade göra det själv så fick H vara med. Man kan också se det som att jag ville bjuda igen lite efter all mat och alla matlådor jag fått av honom.

Den vegetariska mixen är alltså en påse med glasnudlar och allehanda mystiska tillbehör som någon slags orangegula långa saker (troligtvis det där som man får till vegetarisk sushi ibland, vad nu det är?), påsar med torkade svampar och något som liknade oliver, men som vid provsmakning visade sig vara någon form av torkade bär. De smakade som en blandning mellan fikon, russin och dadlar. Dessutom fick man en påse med någon slags lav. Kort sagt en märklig blandning men ack så tjusig, som ni ser här ovan.
Priset ligger i det något högre segmentet, 16,50 kr fick jag ge för påsen.



Än tjusigare blev den i färdigt tillstånd. Här i sällskap med stekt ägg och sweet chilisås (frånvarande när fotot togs). Det var en helt okej måltid, men jag och H misstänker att det behövs lite invänjning för att kunna uppskatta den vegetariska mixen till fullo.

Egentligen vill jag inte visa mig svag men det var en tung dag i nudelns tecken. Vissa dagar vill man bara ha något annat att tugga på. Dock ska jag inte klaga, för jag har aldrig ätit så mycket snabba kolhydrater och har heller aldrig blivit bjuden på så mycket som nu.

När jag kom hem konstaterade jag med en suck att kaffet var slut. Kanske kan jag passa på att vänja mig av med det också när jag ändå är igång?

Dag nio

Igår var en sån där dag. En sån dag som man vet kommer vara dålig från det att man vaknar. Om man nu ens gör det. Jag försov mig.

Jag kom en och en halv timme för sent och mitt i finansiering- och kalkyleringslektionen. Jag borde ha kommit tidigare, men jag kan bara inte hoppa över frukosten. Särskilt inte nu under nudeldieten. Särskilt inte när jag har veckor av ekonomistyrning framför mig.
Matematik är i sanning min svaga punkt. Min mattelärare i gymnasiet avskydde mig och min vän V och brukade säga att hade vi bara haft sju sorters kakor så kunde vi ha haft kafferep. Vad han inte förstod var att vi sökte tillflykt i pratet när han vägrade hjälpa oss. Nåväl.

Efter lektionen skulle jag egentligen ha fikat hos A, men jag kände att Majorna lockade på mig och hur skönt det skulle vara att ha nära hem, så jag hamnade hos J. Vi åt vaniljglass med hemmagjord chokladsås. Igen. Nu när vi bara var tre fanns det dessutom så pass mycket sås att vi kunde äta den med sked. Helt i min smak. Enligt en av mina närmaste vänner är en av mina bästa egenskaper att jag aldrig tackar nej till sötsaker. Innan glassen fick jag äntligen smaka pandanudlarna. De var milt sagt fantastiska. Kanske var det hungern som talade, men de var ovanligt läckra klädda i sin svamp- och grönsakskrydda.

Under hela fikan virkade jag konstant. Det har på två dagar blivit ett beroende starkare än något annat. Jag kan inte sluta virka. Jag drömmer till och med om att virka.

Kanske var det därför jag aldrig kom iväg till den där bion. Det var så nära bort till H för te och Död snö. Till en zombiefilm man kan fnissa hysteriskt till. På cykelturen hem kunde jag knappt andas för att luften var så kall. Välkommen hösten, som jag har saknat dig.

Dag åtta

Foto: Annika

På måndagsförmiddagen trillade jag in hos J. Egentligen var det meningen att vi skulle jobba lite, men på något underligt vis förvandlades förmiddagen och den tidiga eftermiddagen till en enda lång fikapaus. Vi läste om bipolära sjukdomar på internetmedicin.se och fnissade åt de tokiga formuleringarna. En fantastisk blandning av riktigt usel formuleringskonst och briljanta vändningar. Lunchen var samma gamla currygryta från dagen innan så den ska jag bespara er, även om den var lite extra piffig med blomkål och trattkantareller. De sista stackars bullarna från vårt misslyckade bullbak inmundigades också, men först efter att ha klätts med en rejäl dos frosting.
Senare kom H förbi, och plötsligt hörde mina två favorit-A av sig och ville bjuda på tårta. Tydligen var det fejkfödelsedag och den skulle firas med pompa och ståt. Eller åtminstone tårta. Egentligen orkade jag inte ta mig ut till Hisingen, men jag tog tag i mig själv och tog med en liten bok att läsa under spårvagnsfärden.

Tårtan var verkligen god, men jag tror aldrig att jag har fått en dylik sockerchock. Samtliga fyra deltagare på kalaset tittade på varann och vi kunde alla konstatera att det var en besynnerlig känsla som drabbat oss. Sockerhuvudvärk blandat med något slags flimmer. Jag sökte skydd i soffan tillsammans med några nyinköpta garnnystan. Efter att A visat mig hur man gör, påbörjade jag något jag inte har sysslat med sedan mellanstadiet: Att virka en halsduk. Jag lyckades virka upp två nystan och dricka lika mycket chaite innan det var dags att bege sig hem.

En halvtimme till vagnen inne vid Brunnsparken och mina händer ville aldrig sluta frysa. Jag kunde inte sluta läsa i boken och vek febrila hundöron och var tvungen att ta på mig vantarna jag fått av A för att överhuvudtaget kunna bläddra mellan sidorna. En kille frågade om det inte var kallt att sitta där och läsa. Sedan kom vagnen och orden räckte precis ända hem.

Dag sju

Igår kan ha varit den lataste dagen på en lång, lång tid. Det är bara att inse att det är ohållbart att tro att man kan vara uppe till fyra på natten och tro att man ska flyga ur sängen i rimlig tid dagen efter. Särskilt om man är obeskrivligt morgontrött som jag. Tur då att man kan halka ur sängen och byta om från pyjamas framåt tvåtiden. Vi hade talat om Liseberg och alla möjliga utflykter, men höstfrosten gjorde sig nästan påmind så det kändes inte rätt. Det gjorde däremot en tur ner till Järntorget för att se vad det där bytarpåhittet kunde innebära. Tyvärr kom vi fram först vid halv fyra och då hade de precis packat ihop det sista. För att skingra bitterheten promenerade vi in i Haga för att slå oss ned på närmaste café med obscent stora bakverk. På väg dit lockade skyltar med böcker för en krona stycket. Två obeskrivligt söta barn med oneklig säljtalang och oundviklig charm (framtidens kreatörer?) erbjöd oss att få några böcker på köpet om småpengarna inte räckte. De upplyste oss också om att vi minsann fick köpa hur många vi ville. Jag investerade i några mysrysare och "Doktor Murkes samlade tystnad". I boken ska man tydligen få möta:

"Doktor Bur-Malottke, som tänkte om under natten. Doktor Murke, som samlade tystnad. Faster Milla, som firar julafton flera gånger om året. Herr Broschek, som svarar i två telefoner på en gång. General von Machorka-Muff, som är en idealist och många andra särpräglade personer i den underfyllda värld, som Heinrich Böll berättar om."

Efter att ha värmt oss med te skiljdes vi åt och jag promenerade hem och svängde ihop min favoritcurry, fast med nudlar till i stället för ris. Tveksam kombination, jag skulle föreslå att ni väljer vanligt osunt vitt ris.






















Curry med tofu, aubergine, gröna ärtor, schalottenlök, vitlök, kikärtor, ständigt dessa sugar snaps och det freudianska felköpet till kokosmjölk från Ica. Lägg därtill ohälsosamma mängder curry, garam masala, korianderfrön, pressad citron, salt och något mer som jag tyvärr har glömt.

Kvällen avslutades med skräckserier och sömnlöshet fram till klockan fyra. Jag vet inte vad det är med mig och nattaktivitet/kreativitet/produktivitet. Ohälsosamt, som sagt.

Dag sex

Strax före tretiden igår lyckades jag äntligen slita mig från orgien i sötsaksbildgoogling och tog vagnen ner på stan för att bunkra upp med nudlar på Hung Fat. Doften av munkar låg tät runt Brunnsparken, vilket kan ha varit orsaken till att jag dröjde lite extra vid frysen med mystiska glada bullar med vaniljkrämsfyllning. Det tog ett bra tag att botanisera bland nudlarna för att hitta några utan någon som helst animalisk inblandning, och jag blev lite besviken över att ingen av "nudelkopparna" fanns i vegetarisk version. Jag blev så sugen på att prova efter att en läsare tipsade om dem, det vore ju det perfekta matlådeformatet till skolan. Till lunch blev det en sorglig variant av makaroner och korv, fast med nudlar och sojakorv. Tydligen hade jag ingen ketchup, så det fick bli sweet chili-sås. Jag kände mig som ett skämt.

På vagnen hem (med sms-biljetten på tryggt avstånd i mobilen) åkte två medresenärer fast för tjuvåkning. Jag blängde lite extra på kontrollanterna innan jag steg av. De måste sluta leka Gestapo om jag ska kunna respektera dem. Frågan är om det skulle räcka. Hela systemet är upp och ner.

Väl hemma rann ilskan av mig och jag kände mig inspirerad nog att slänga ihop en kryddig nudelsoppa. Den blev ofrivilligt rosa, men vad gör väl det?

Förutom nudlar innehåller den en burk kokosmjölk (Ica:s var den enda jag hade hemma. Välj gärna en annan om du kan), vatten, citrongräs, limeblad, röd currypasta, salt, citron, broccolibuketter, lotusrot och mungbönor. Som slutfinish strösslade jag över lite koriander, det är ju en sådan förträfflig och skum krydda!

Bullbaket som planerats hela dagen resulterade i midnattsbullar som vägrade jäsa i Julias kök. Trots turkos cream cheese-frosting blev de en torr besvikelse som efterlämnade en obehaglig magkänsla. Tur då att vi hade rödvin och eminent sällskap. Robotdans och isländska runspådomar är inte att förakta.

Idag har jag drömt om...

1. 2. 3. 4. 5.

Eftertänksamhetens kranka blekhet är dock denna:

Från vänster: Glasnudlar i portionsförpackning (barnportion?), nudlar med kimchismak, superhjältenudlar, näringsrika nudlar (!), vegetarisk mix (nudelkit med torkade svampar och annat konstigt) samt pandanudlar.

En liten notis om kommentarsstrulet

Jag har hört ryktas att det har varit strul med att kommentera och att man måste vara inloggad för att kunna skriva något. Det beror helt och hållet på mig som är novis i bloggvärlden och jag sörjer de eventuella kommentarer som inte har kommit med som en plåt förlorade nybakta kanelbullar. Problemet har nu skingrats för vinden av min ypperligt skickliga multikonstnär till webmaster.

Dag fem

Efter blott tre och en halv timmes nattsömn pallrade jag mig upp och förberedde presentationsklädseln. Sammanfattningsvis kan man säga att den skiljde sig rätt rejält från hur jag brukar se ut. Klassen var chockad att se mig i byxor och en av kommentarerna var: "Du ser ut som en spion, fast på ett mycket bra sätt!". Även Modesty Blaise dök upp i sammanhanget. Hur mycket sanning som ligger i de påståendena vet jag inte, men jag är smärtsamt medveten om att jag har tvättid om sex och en halv timme.
Idag bestod lunchen av nudelsoppa. Jag känner att jag måste skärpa mig vad gäller den kreativa höjden på nudelrätterna. Imorgon blir det därför uppstramning i form av lite nudelinköp i stan. Jag hoppas hitta något spännande att glädja smaklökarna med.


Något som gjorde mig glad var att få ett samtal klockan tre på eftermiddagen med ett erbjudande om att bli bjuden på middag. "Självklart, bara det innefattar nudlar." Nudlar med pesto, majs, paprika, blandade bönor och sesam nuggets är inte att förakta. Särskilt inte i sällskap av en Norrlandsfolle och ett ännu trevligare bordssällskap.

Efter middagen smiddes planer för ett kommande gemensamt bloggprojekt. Jag kan inte säga mer än att det är hemligt. Middagen följdes upp med ett besök på Röda Lejon. Har aldrig varit där tidigare men det är faktiskt en värdig konkurrent till Skål, och det är inget dåligt betyg.
Jag fick beröm för min klänning trots nudelmagen och pratade zombies och andra odöda tingestar.

Strax före midnatt tog vi äntligen tag i våra planerade spökvandringar med en mjukuppvärmning på en liten kyrkogård här i närheten. Trots att vi traskade ett antal varv runt kapellet fick vi inte se några gastar. Kanske fick de prestationsångest?

Dag fyra

Idag hade jag verkligen noll inspiration. Som väl var gällde det bara maten. I stället har jag lagt all min mat-angst åt sidan och koncentrerat mig på att skriva vackra ord om motorcyklar. Det är tur att jag har så mycket mer inspiration på skrivarfronten. Faktum är att jag känner mig riktigt peppad inför dagens presentation. Riktigt lika peppad på den svarta, ålaskinnstajta presentationsklänningen är inte magen. Idén måste ha slagit mig i någon form av parallell tidsålder. Jag provade den nyss och fnissade högt åt nudelmagen. Det fodralet kan jag fetglömma, för att citera J.

Bilden ovan visar min lunch. Igår kände jag mig inte tillräckligt hardcore för att prova J:s förslag: nudlar med crunchy müsli (ej söt). Idag genomgick jag eldprovet med min hemmagjorda müsli med lönnsirap och får erkänna att jag blev positivt överraskad. Det kan ha varit lepinbrödet som spelade mina smaklökar ett spratt, men jag låter det bero.

Jag ämnar försöka testa samtliga av era receptförslag, men jag anar att det finns fler där ute som sitter och trycker på fabulösa nudelrecept. Dela med er, vet jag! Ska jag bli med nudelmage för er skull så vill jag njuta maximalt under tiden.

Dag tre

Igår lyckades jag klanta mig igen. På vägen hem hade jag ytterst detaljerade fantasier om jordnötsbiffar och tänkte att det vore ett perfekt komplement till mina nudlar (vilket det ju sedermera också var). Den lilla haken är att A i min grupp är ohyggligt allergisk mot nötter så jag var ju tvungen att sms:a och fråga först. Mitt fint komponerade "Om jag äter en jordnötsbiff ikväll, kommer du känna av det imorgon då?" hamnade tyvärr inte hos A, utan hos en stackars Bengt som redan fått en drös underliga sms från mig och andra gruppmedlemmar på grund av att två siffror i numret har råkat kastas om. Jag vågade inte ens svara på hans "Å vem e du då?" utan åt min middag i skam och bestämde mig för att idag skulle bli en bättre dag.


Foto: Anna

För er som oroar er för att jag ska tyna bort kan jag meddela att dagen började bra. A bjöd på ljuvliga chokladmuffins fyllda med blåbär och vit choklad toppade med en dekadent vit chokladkräm. Hade det inte varit nudelmånad så hade jag beställt en hel låda bums, men jag kan ju inte svika er.

Även lunchen A bjöd på var i dekadentaste laget, med såväl sweet chili-sås som en starkare variant med ingefära. Jag tuggade glatt i mig, väl medveten om att varje dag inte kommer att vara så här rolig rent matmässigt.



Jag har insett att jag inte får frossa så här utan lära mig hushålla med godsakerna om jag ska kunna hålla någorlunda nivå på nudelmånaden. Därför valde jag Eldorados svampnudlar till middag, och även om jag inte håller med J om dammsmaken så smakar de ändå bra underligt. Smaken påminde lite om hur en klasskompis i gymnasiet luktade. Lite fränt så där. Lite halvgammal tofu åkte i för proteinets skull, och tillsammans med egengroddade mungbönsgroddar, edamame och sugar snaps tycker jag att jag höjde nivån från gårdagens tranbärsfiasko.

Dag två

Foto: Anna

Så var det dags för lunch dag två. Nu är det lägligt att berätta om en regel jag glömde nämna igår då jag dikterade vad som gällde: jag får ta emot matallmosor från vänner, men bara om de innehåller nudlar. Jag får även ta emot allmosor i form av fika, men endast om det bjuds på godsaker hemma hos andra. Jag måste trots allt få någon form av mellanmål, eller hur?

Min vän H var god nog att skicka med mig en matlåda igår efter att vi klarat spelet Limbo. Jag kunde därför avnjuta en sumblim nudelwokslunch med broccoli, kidneybönor och mozzarella. Helt klart en hit, särskilt i kombination med bästa gruppen.

Efter diskussioner om högt och lågt (ganska mycket lågt får erkännas) slank jag med de andra ner på stan. En av mina stora brister är mitt omättliga behov av att fönstershoppa på nätet. Jag spanade runt på Zara efter alla fina plagg jag sett på hemsidan, men blev mest besviken. Och sugen på nudlar, så jag åkte hem.



Med Pulp som enda sällskap tillredde jag sedan min nudelmiddag (fast utan den tillhörande orientaliska kryddpåsen som den uppmärksamme läsaren Nils så snällt påpekade innehåller köttarom). Jarvis stämma är dock inget dåligt sällskap och det var inte heller tillbehören till mina nudlar: jordnötsbiff, ärtor, de sista tre körsbärstomaterna, sweet chili-sås och torkade tranbär. Jag hade hoppats att de torkade tranbären skulle tillföra en extra dimension. Det gjorde de inte.

Första middagen

Idag efter skolan var det dags att bunkra upp med nudlar. Om det blir tjatigt i längden för någon som äter det mesta kan ni ju föreställa er hur det blir för en vegetarian.
Eldorado kunde uppbåda nudlar med fläsk-, biff-, räk- och kycklingsmak, men jag fick nöja mig med svampsmak. J påstår att de smakar damm så jag köpte tre paket bara för att motbevisa henne. Jag tror att de är delikata. Mina gamla favoriter Samyang Ramen finns med både champinjon-, orientalisk och kryddstark smak.

Jag gjorde ett stort misstag med de gröna Ramennudlarna och kom hem med ett paket fläsknudlar, sånt som händer. Jag får äta dem med något annat än kryddpåsen. Tio måltider till det facila priset av 35 kr. Jag känner att nudelprojektet börjar bra.
Jag spanade lite extra på kassörskan och de bakom i kön för att se om de gav mig den vanliga medlidsamma nudelblicken, men icke. Själv kunde jag inte vara nöjdare. Under en månads tid behöver jag aldrig fundera på vad jag ska äta till middag.


Eftersom det är måndag tyckte jag att jag var värd en mjukstart. Följaktligen fick jag välja favoritnudlarna med kryddstark smak. Precis när jag hade ätit upp ringde en vän och erbjöd sig att bjuda på middag. Nåväl.

Nu vill jag ha era bästa nudeltips. Vilka är godast? Vad kan man göra för spexigt med dem?

Följ min blogg med bloglovin

Dag ett

Igår var en svart dag. En helg i sällskap med vänner, hummusmackor, svan-latte och öldans hade redan lämnat märkbara spår i min slitna röda plånbok. Jag hade bannat mig själv och tänkt att det var dags att styra upp mitt liv och min ekonomi. Aldrig kunde jag väl ana att Västtrafik skulle träda in som ett väbehövligt tecken från ovan bara några få timmar senare. Kontoutdraget hade redan gett mig ont i magen och när jag undertecknade avin kändes det som om jag skrev under min egen dödsdom.

Efter att ha gråtit mig till Quasimodoögon och förbannat min egen dumhet bestämde jag mig för att ge mig själv utmaningen att spara så mycket pengar det bara går genom "nudelprojektet". Under en månad blir det således nudlar till lunch och middag. Måndag-söndag. Reglerna är enkla: Jag får köpa frukostmat (endast simpel sådan). I övrigt gäller nudlar och de eventuella godsaker som kan gömma sig i frys och skafferi.