Jag kom en och en halv timme för sent och mitt i finansiering- och kalkyleringslektionen. Jag borde ha kommit tidigare, men jag kan bara inte hoppa över frukosten. Särskilt inte nu under nudeldieten. Särskilt inte när jag har veckor av ekonomistyrning framför mig.
Matematik är i sanning min svaga punkt. Min mattelärare i gymnasiet avskydde mig och min vän V och brukade säga att hade vi bara haft sju sorters kakor så kunde vi ha haft kafferep. Vad han inte förstod var att vi sökte tillflykt i pratet när han vägrade hjälpa oss. Nåväl.
Efter lektionen skulle jag egentligen ha fikat hos A, men jag kände att Majorna lockade på mig och hur skönt det skulle vara att ha nära hem, så jag hamnade hos J. Vi åt vaniljglass med hemmagjord chokladsås. Igen. Nu när vi bara var tre fanns det dessutom så pass mycket sås att vi kunde äta den med sked. Helt i min smak. Enligt en av mina närmaste vänner är en av mina bästa egenskaper att jag aldrig tackar nej till sötsaker. Innan glassen fick jag äntligen smaka pandanudlarna. De var milt sagt fantastiska. Kanske var det hungern som talade, men de var ovanligt läckra klädda i sin svamp- och grönsakskrydda.
Under hela fikan virkade jag konstant. Det har på två dagar blivit ett beroende starkare än något annat. Jag kan inte sluta virka. Jag drömmer till och med om att virka.
Kanske var det därför jag aldrig kom iväg till den där bion. Det var så nära bort till H för te och Död snö. Till en zombiefilm man kan fnissa hysteriskt till. På cykelturen hem kunde jag knappt andas för att luften var så kall. Välkommen hösten, som jag har saknat dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar