Dag åtta

Foto: Annika

På måndagsförmiddagen trillade jag in hos J. Egentligen var det meningen att vi skulle jobba lite, men på något underligt vis förvandlades förmiddagen och den tidiga eftermiddagen till en enda lång fikapaus. Vi läste om bipolära sjukdomar på internetmedicin.se och fnissade åt de tokiga formuleringarna. En fantastisk blandning av riktigt usel formuleringskonst och briljanta vändningar. Lunchen var samma gamla currygryta från dagen innan så den ska jag bespara er, även om den var lite extra piffig med blomkål och trattkantareller. De sista stackars bullarna från vårt misslyckade bullbak inmundigades också, men först efter att ha klätts med en rejäl dos frosting.
Senare kom H förbi, och plötsligt hörde mina två favorit-A av sig och ville bjuda på tårta. Tydligen var det fejkfödelsedag och den skulle firas med pompa och ståt. Eller åtminstone tårta. Egentligen orkade jag inte ta mig ut till Hisingen, men jag tog tag i mig själv och tog med en liten bok att läsa under spårvagnsfärden.

Tårtan var verkligen god, men jag tror aldrig att jag har fått en dylik sockerchock. Samtliga fyra deltagare på kalaset tittade på varann och vi kunde alla konstatera att det var en besynnerlig känsla som drabbat oss. Sockerhuvudvärk blandat med något slags flimmer. Jag sökte skydd i soffan tillsammans med några nyinköpta garnnystan. Efter att A visat mig hur man gör, påbörjade jag något jag inte har sysslat med sedan mellanstadiet: Att virka en halsduk. Jag lyckades virka upp två nystan och dricka lika mycket chaite innan det var dags att bege sig hem.

En halvtimme till vagnen inne vid Brunnsparken och mina händer ville aldrig sluta frysa. Jag kunde inte sluta läsa i boken och vek febrila hundöron och var tvungen att ta på mig vantarna jag fått av A för att överhuvudtaget kunna bläddra mellan sidorna. En kille frågade om det inte var kallt att sitta där och läsa. Sedan kom vagnen och orden räckte precis ända hem.