Igår fick jag äntligen prova superhjältenudlarna. Jag har ju suttit och ruvat på dem nästan en hel vecka i väntan på en extra speciell dag att prova dem på. Tillbehöret blev den allra sista curryn, så nu är man äntligen av med den. Det är som om allt smakar lite sämre på grund av nudlarna som alltid måste vara med på ett hörn.
Till middag lagade jag äntligen den efterlängtade nudellasagnen som många vänner har tjatat om att jag måste göra. För att muntra upp det hela slängde jag i lite broccolibuketter, en ensam stackars auberginebit och en hel 500 grams tomattetra. Slutligen strösslade jag över en handfull ost i hopp om en delikat måltid.
En lång väntan senare tog jag förväntansfullt ut gratängformen ur ugnen. Redan efter första tuggan anade jag oråd, men det var först efter andra tuggan som jag bestämt lade ned gaffeln och retirerade till fil och rostmackor. Jag råder er att inte prova.
På kvällen mötte jag upp K för en Kellys-öl och senare gästande Cosy Den på Henriksberg. Egentligen skulle min rutiga kjol (som är själva essensen av kortkort) ha haft premiär just denna kväll, men något har hänt sen sist. Nudlarna tycks ha lagt sig tillrätta på såväl mage som rumpa och ben, och hur jag än försökte kunde jag inte få det tajta lilla tygstycket att sitta snyggt på plats. Än så länge har jag ju bara genomlevt halva nudelmånaden, men börjar i mitt stilla sinne undra hur jag kommer att se ut när månaden är till ända.
3 kommentarer:
är det verkligen nudlarna som satt sig så fort, är det inte snarare allt bakande o muffins sen ett par månader tillbaka som gör sin rätt ;)
hur gick du till väga vill vi ju vet
Hi hi, jo, det kan ju vara en samlad insats från alla sötsaker samt nudlarna som gjort sitt. Mår inte helt prima kan jag ju erkänna.
Vad vill vi veta?
Skicka en kommentar